I måndags började jag läsa Matematik B. Jag läser på Komvux. Inför denna kurs var jag fylld av ångest och nästintill skräck, för matte har alltid varit min stora akilleshäl. Jag har svårt att förstå syftet med att kunna räknesätt utöver plus, minus, gånger och delat samt att jag inte förstår logiken i matte.
Såhär två dagar efter kursstart har jag börjat mjukna upp lite inför detta fasansfulla ämne. Det kanske inte är så fasansfullt trots allt. Faktiskt börjar det kännas en smula roligt!
Jag var på en givande träff idag där matteläraren pratade om matte riktat mot oss som har dåliga erfarenheter av det och efteråt kände jag mig upplyft. Allt handlar om tankar, motivation och inställning och att man blir medveten om att det alltid går att göra en förändring. Jag tyckte matte var tufft och jobbigt förut men det behöver inte betyda att jag tycker det idag. Det blir vad jag gör det till.
Sedan handlar det också om att inte trycka ner sig själv, att våga fråga om man inte förstår, att traggla traggla traggla och acceptera att man t ex lär sig långsamt eller behöver lite mer tid på sig för att det ska sätta sig. Vi är alla olika!
Dessutom har jag världens underbaraste och finaste D som tålmodigt, lugnt och pedagogiskt sitter ner med mig och förklarar och visar hur jag ska göra. Jag uppskattar det så otroligt mycket, det är guld värt! Han får poletten att trilla ner trots att jag inte lär mig speciellt fort :-) Han är himla duktig och jag är så glad för hans hjälp och stöd och att han tar sig tid. Tack älskling! ♥
Bild: © Sofie/Syssla.